Men vet ni vad? Varför 'är det så svårt' att nöja sig med det man har? Varför inte sluta jämföra sig med andra och sukta efter vad dom har? Jag ska verkligen sluta med det. KLART att jag är övernöjd med det jag har, absolut. Och jag är superglad att jag har mina föräldrar som ger mig dom möjligheter jag får och dom förutsättningarna som behövs för det!! Men jag lyckas alltid se saker som andra har, men inte jag. Och jag är så trött på det, för jag vet att jag har det så grymt mycket bättre än måånga andra hästtjejer. Jag är verkligen medveten om det, och ändå fortsätter jag jämföra mig med de som har finare utrustning än mig eller en paddock som inte jag har. Är trött på mig själv.

-

Hur många får chansen att flytta till en gård när man är liten, och ha en syster som får egen häst, som sen JAG får lära mig av? Som JAG, 9 år gammal, och min syster får senare dela på? Hur många får möjligheten att provrida/leta hästar för att få EN TILL häst ett år senare? Och hur många får möjligheten att bara rida en ponny för att han behövdes rida, och sen få reda på att han helt plötsligt var min? Hur många egentligen? Hur många har en egen gård, bor med sin familj, har föräldrar som ALLTID ställer upp och vill hjälpa, har hund, sköldpadda, 3 hästar, har fina kläder, jacuzzi, egna datorer, pool och egen systemkamera? Jag kan inte fortsätta hålla på att jämföra mig med de som har det bättre. För ibland säger mamma: Hur många finns det egentligen som har det bättre än du? INTE många.

-

Det finns så mycket saker som jag VILL ha, men jag vet också att jag har så mycket saker som ANDRA vill ha. Jag vill ha det där turkosa Scapa schabraket - PRECIS det som hon har. Jag vill också ha en 40x60 paddock - PRECIS som dom har. Men samtidigt.... så vet jag att den där tjejen, vill mer än allt annat i väärlden, ha en egen häst - PRECIS som jag har...