Hur det var i söndags...
Hade tränat Idomin på förmiddagen i söndags, sen mockade jag och fixade allt i stallet och så såg sen att han låg ner i hagen vilket han aldrig gör vid denna årstiden och tid på dygnet, inte heller på det stället där han låg. Gick ut till honom och tog med honom i grimman, han verkligen hängde och släpade med sig benen och då visste jag att det var kolik, såg det på honom så tydligt. Klockan var 15.00 när det började och vi höll på fram tills 07.00 på måndagsmorgonen. Eller inte vi, utan mamma. Dock sov jag inte mer än en timma den natten. Hur som helst, mamma jobbade så jag var ensam hemma, men ringde henne vid 17 för han blev bara värre och värre. Visste inte vart jag skulle ta vägen, var så förvirrad!
-
Frejas skötare och hennes mamma kom bort och de var där i några timmar med oss, vi gick runt med honom och så. Mamma kom runt 21 och vi ringde min moster som är duktig på sånt, hon sa vad vi skulle göra. Jag kände att han blev sämre, men tror nog att det inte var så. Jag såg det nog värre än var det var för han var inte svettig, stressad eller vidgade näsborrar till exempel. Men han var så trött, låg på sidan i boxen och blundade. Så otroligt hjärtskärande. Vet att Idomin alltid stressar upp sig för små saker (oftast i onödan), men han var så utmattad och trött att han inte ens var stessad. Men mamma tog över så att jag skulle kunna få äta frukost (kl 22.00) och sova. Så hon gick ut varannan timme till honom och tog en promenad, fram tills 03.00, efter det kollade hon bara till honom varje timme och kl 07.00 på måndagsmorgonen stod han upp, åt och var precis som vanligt, dock trött. Nu är han helt som vanligt igen som tur är!
Men det var hemskt, för jag har bara sett honom såhär en gång innan och då var jag "liten", det var 27-28 februari 2008 senast, så han har fått kolik (gaskolik) två gånger under den tiden jag har ägt honom. Han är väldigt känslig och väldigt kräsen när det kommer till mat, han dricker inte så mycket och är väldigt försiktig, så vi antar att han inte hade druckit tillräckligt efter att han ätit sitt hö eller liknande.
Fy, trodde verkligen att jag inte skulle få träffa honom mer, det var riktigt hemskt att se honom ligga där helt platt på golvet blundandes. Världens finaste, älskar honom så otroligt mycket. Tror inte att man SJÄLV inser hur mycket denna vännen betyder förrän det verkligen gäller.
Bilder från träningen samma dag, då det gick helt klockrent. Vi gjorde lite övningar löst, och longerade honom. Vi övade mest på att han skulle trava när jag travade och galoppera när jag tog ett "galoppsprång" (runt mig, i longeringen). Underbara älskade! <3
Kommentarer
Trackback
